Startsträckan har varit lång, men vandringen mot nya mål har äntligen börjat. Jag känner i hela kroppen att det är hög tid att ta hand om mitt yrkesliv och förändra det till något som jag faktiskt vill och själv har valt. Jag har så långt som min yrkeskarriär sträcker sig gjort allt man ska och är duktig på det jag gör, men själen är inte närvarande längre. Hjärnan är där, men inte hjärtat. Jag är säker på att det finns något för mig som kan få mig att känna glädje, tillfredsställelse och utmaningar i arbetslivet. Jag har alltid varit den duktiga flickan som ständigt gör det hon ska och klarar av allt. Men jag har glömt av mig själv, mina egna önskningar och val. Om jag tänker efter riktigt noga, så har jag aldrig själv valt den yrkesväg jag har vandrat på sedan jag blev nyexaminerad från universitetet, endast 22 år gammal. Det är en frustrerande tanke, men inte desto mindre en verklighet. Det är min tur nu... vi får se vad det blir!