Adventstid

Äntligen är vi framme i december månad! Åhh, vad jag har längtat och väntat på adventstidens mysiga och värmande tid. Jag har för länge sedan slutat längta till självaste julafton. Jag njuter obehindrat av varje dag i advent och jag uppskattar det lilla och enkla i alla julförberedelser. Jag mår bra när adventsljusstaken lyser med sitt varma och rofyllda ljus. När jag sedan går ut i mitt kök för att tända adventsstjärnan i halm går mina tankar till mamma. Min mamma älskade julen och hon var "mycket bra på julen". Allt man kan tänka sig att juletiden ska innehålla, i form av mat, pynt, mys och värme, kunde min mamma. Jag har fått ärva mycket av henne som gör att jag känner att hon är med mig i livet trots att hon fysiskt inte kan vara det längre. När man t ex äter hennes Janssons Frestelse eller julsyltkakor som jag tillagat och bakat utifrån hennes fantastiska receptsamling, så känner jag att vi på något sätt är nära varandra och kan kommunicera fortfarande. Jag är också väldigt glad att jag har mammas och pappas adventsstjärna att tända i mitt fönster nu, så att min familj och jag kan få en gnutta av dem båda i vårt julfirande!
 
 

Saknaden är stor...

Saknaden av mina föräldrar är stor. Jag tycker inte att jag är gammal, men har trots det varit helt föräldralös i 18 månader nu. Den 10 november är det 9 år sedan min mamma gick bort och jag saknar henne mer och mer för varje dag. Trots det så kan jag känna hennes närvaro påtagligt i mitt liv i allt jag gör, om det så bara är när jag bakar en sockerkaka. Det är ju mammas sockerkaksform som jag använder och nog sjutton så smakar kakan precis som om mamma bakat den, helt fantastiskt! Komiskt nog så är det just pappas osthyvel som får mig att tänka på honom varje dag. Pappa i köket med köksbestyr var ingen vanlig syn, men ost var nog hans favoritdelikatess, ju starkare desto godare. Jag säger bara... pappa, V75 och gorgonzola och skrattar högt för mig själv! Leendet infinner sig på mina läppar varje dag när jag drar ut kökslådan för att plocka fram osthyveln,tänka sig att detta lilla redskap är symbiost med pappa!